Gjort vaddå? Man har gjort så mycket i sina dagar. Både dumheter och bra saker, mest dumheter. Men nu syftade jag på att jag har gjort DET – jag har förälskat mig i Chrysler PT Cruiser. Denna udda bil som sticker ut i mängden, en egenskap jag bara älskar. Jag gillar inte att försvinna i mängden och denna bil gör så att jag VERKLIGEN inte försvinner. Här i Göteborg där jag bor blir den vanligare och vanligare, men i vissa städer vänder sig folk fortfarande om efter kärran.
Men……..
Jag som alltid har älskat gamla amerikanska bilar och varit ett med raggarkulturen.
Jag som har bevistat många bilevenemang i de flesta tillstånd *harkel*.
Jag som alltid har haft drömbilen Cadillac -59 som ett mål – en SÅN vill jag ha! En ROSA!
Jag som har haft funderingar på att i alla fall nöja mig med en Impala, bara för att ha en jänkare att vara med och cruisa med.
Jag som blir törstig bara jag hör gammal 50-talsmusik….
Jag har fått nya drömmar och det är PT Cruisers fel alltihop.
Nu har jag förvisso en jänkare, men varken en Impala eller ens en Cadillac, utan en jänkare man kan lita på. En jänkare som man vet inte går sönder under en cruising eller tappar ett hjul eller något annat dumt som brukar hända med äldre bilar. Jag har en jänkare som är superfräsch och luktar läder. Inte ens en Wunderbaum ska få förstöra intrycket, trots att det är nästan Wunderbaumtvång i jänkare.
Jag kan inte sätta fingret på första gången jag såg den, men man har uppmärksammat den för det ovanliga utseendet och de sköna formerna. Jösses, det lät nästan som om man beskrev ett fruntimmer! *duckar snabbt* Men skämt och sido…. Vi hade en gammal Volvo som felade mer än vad den funkade och då började vi kolla efter en ny bil. PT Cruiser låg i hyggliga prisklasser, men eftersom ingen av oss hade åkt i en sån vågade vi inte hoppas på för mycket.
Däremot har jag ett starkt minne av första gången jag KÖRDE bilen. Vi var hos en bilhandlare och fick provköra en Street Cruiser i den där starka gula färgen de kallar för Incagold. Frun fick nästan spatt på färgen och kallade den för Cowabunga-gul. Den var så gul så att den nästan hoppade upp i ansiktet och riktigt skrek COWABUNGA, tyckte hon. Men vi satte oss i bilen, stack iväg på motorvägen och jääääääääklar! Den var ju underbar att köra! Korta slag i växellådan och skön höjd på sätena. Skinnsätena fick oss att fara runt i bilen som två sälar i ett badkar. Jag var totalsåld.
Min jänkare får mig att göra saker jag inte ens i mina vildaste drömmar kunde föreställa mig att jag skulle göra. Jag tvättar den ofta, jag vaxar, jag filar med tandborste på fälgarna. Jag har till och med köpt magnetiska flammor! Vill ha vår och varmt NU så jag kan testa flammorna och se hur mycket mer folk vänder sig om efter bilen….. *hähähä*
Även om man har sina drömmars bil nu så betyder det inte att man har slutat drömma. Jag vill ha en Turbo, när de kommer till Sverige. En Electric Blue. Jag hade funderingar på att lacka om den befintliga PT:n men det är för mycket jobb och det kommer inte att bli bra ändå. Lika bra att ge sig till tåls….
Adjöken.
