Nu har ruset efter W&W-träffen ebbat ut och jag försöker få livet att gå tillbaka till det normala. Haha, trodde jag! Nu är det dags för nästa kraftmätning i form av Vallåkraträffen i Helsingborg helgen 16-17 augusti. Planeringen är i full gång och jag vet knappt var jag har baken numera *häpp*
Jag sliter som ett djur för att få allt att rulla. Tankarna är på tusen ställen samtidigt och jag försöker uppdatera hemsidan, skicka ut medlemmarnas tröjor, planera Vallåkra med Chrysler, meddela medlemmarna om aktuella lokalträffar, beställa fler tröjor och knappar, skissa på en ny vindrutestreamer, ta in nya produkter till klubbshopen, organisera styrelsens arbete inför höst och vinter, få pisk av en oförskämd stolle från forumet (ni har väl noterat det?), få in den egna PT:n på service och svara på allehanda frågor från våra medlemmar. Allt detta sker på min fritid och jag lägger 4-5 timmar per kväll på detta varje dag. På helgerna blir det ännu fler timmar. Jag har ett heltidsjobb och en familj att hinna med också. För att inte tala om den övriga umgängeskretsen. Klubbliv är ett nytt fenomen för mig, men det verkar som om vissa tror att jag inte gör något annat med mitt liv än klubben. Ibland börjar jag också att undra….
Misströsta inte, jag har inte tappat suget än och det ska jag banne i mig inte göra! Klubben är för kul för det. Men alla har vi våra ups and downs, och man är inte mer än människa. Jag gör så gott jag kan, men jag vill samtidigt inte bli utbränd i förtid. Det finns ett liv utanför klubben också, fast det är rätt sällan man hinner med det. Det som håller både intresset och svadan vid liv, är den otroliga respons vi får av er medlemmar. Visst får man en del skit, men det rinner snabbt av en – tack och lov. Berömmet sitter desto hårdare, och tur är väl det. Vi har fått en massa uppmärksamhet, och vi börjar tas på allvar av bl.a. Chrysler. Det viskas om att det har märkts ett ökat intresse för PT Cruiser efter att folk har upptäckt vår klubb. Sånt är jättekul att höra!
Fast jag har ägt min PT i bara ett år, har jag redan börjat drömma om nästa bil. Självklart ska det bli en PT igen, och jag är så djupt förälskad i den nya blå färgen som heter Electric Blue på Chryslers hemsida. Däremot rynkade jag lite på näsan åt den mörka inredningen i den. Jag vill ha det ljust och fräscht så som det är nu i den Limiteden jag har. Kanske jag ändrar åsikter på vägen, kanske det hinner komma fler årsmodeller med detta lilla hopp att de ska återgå till den ljusa inredningen, innan det är dags för nästa PT för mig. Den dagen jag får hem en ny blå PT…. Ojojoj. Jag får ståpäls vid blotta tanken. Jag undrar om jag ens kommer att lyckas lägga mig i min egna säng den natten utan läggar mig i min nya PT den första natten. Gör jag det är det risk att frun föreslår att jag kan fortsätta att dela resterande nätter med den nya klarblå pinglan. Ajaj! Not good! Ah, det blir nog inte än på ett par år…. Kanske. Jag är känd för att hitta på en massa grejer helt utan förvarning. Än så länge har jag inte kastat mig i fontänen vid Poseidon längst uppe på Götaplatsen i stan, men ge mig bara en tillräckligt het dag och ett kort humör så kanske ni får se mig plaska runt där som en annan Moby Dick. Eller en mörk natt tillsammans med ett par burkar färg med tillräckligt långt rep, så kanske ni får se reklamgrafitti för klubben på en Stenabåt en morgon. OBS! Detta är bara skämt, inga hot på några sätt. Kan jag lacka en bil med sprayburkar – som jag har gjort en och annan gång i min ungdom i det vilda Kalmar, eller svampa en ljusgul Volvo140 med lila kluttar och sen glatt köra runt med det lila(!) öket – så är jag nog kapabel till det mesta i stollväg.
De flesta som kikar en och annan gång på den där lilla dumburken som kallas för TV har väl gjort bekantskapen med Disney’s Darkwing Duck, fast det var ett antal år sen den gick på TV. Något som tilltalade mig var hans små talesätt… ”Jag är faran som lurar i natten! Jag är bananen som sitter fast i ditt avgasrör! Jag är nålen som punkterar din ballong!” Ja, ni förstår nog andemeningen. Han var någon slags förriddare för rättvisan och det ena med det tredje. Ibland känner JAG mig som en förriddare för PT Cruiser. Och såsom Darkwing nitar skurkar och själv klantar till det ibland, så går jag på korståg för att få folk att lägga märke till PT Cruiser men snubblar själv ibland på de utstickande myggjagarbootsen. Men precis som Darkwing så landar jag på rätt köl i slutändan. Slutet gott, allting gott.
Tjo och tjim med en burk lim…….
