Nu var det ett bra tag sen jag skrev ett kåseri. Efter Vallåkra lugnade allt ner sig och livet har återgått till det normala, både vad som gäller arbetstakt och väder. Okej, jag får hålla med om att vädret den senaste veckan har varit allt annat än normalt, med 10 minusgrader i slutet av oktober. Men det är att föredra framför den klibbiga sommaren som var. men alla tycker vi olika. Visst hade det varit ett rätt tråkigt land att leva i om inte vädret var så växlande? Vi kan ha allt mellan 20 minusgrader eller lägre, ända upp till 35 svettiga plusgrader. Man hinner inte bli uttråkad av vädret i alla fall!
Nåväl, nu var det inte Pohlmans roll jag skulle ta över här… Utan den personliga värderingen av TungTurbon. Eller MonsterTurbon vid närmare eftertanke. Du har väl inte missat på startsidan att Hedin Bil i Mölndal hade smygpremiär på turbon? Bara visning, ingen provkörning…. Trodde vi. När Hedin bil stängde för helgen fick jag och rabattansvarige Håkan chans att testa turbon. Du milde himmel. Hela söndagen gick jag i spänd förväntan och tittade på klockan vart femte minut. Handflatorna blev fuktiga av förväntan på hur turbon skulle kännas i mina händer, och hjärtat slog hårt varje gång jag tittade på bilen. Jag föll för den direkt, med ett visst förbehåll för den mörka inredningen. Vill ha, vill ha, vill ha, sjöng hjärtat! Nänänä, mumlade plånboken i bakfickan. Äsch! En timma innan utlovad tid var jag som en siameskatt som hade druckit 5 kannor koffeinspäckat kaffe. Bara någon petade på mig utan att jag var förberedd på det var nog för att jag närpå studsade upp i taket och nitade fast mig där med fingrar och tår ingrävda i takpannorna.
Nu satte jag mig bakom ratten och fnittrade nervöst. Pulsen var uppe på 300 och munnen var precis snustorr. Jag tryckte prövande på gasen och fick bara hjulspinn på de 3 första växlarna. SEN hände något…. Turbon vaknade till liv och tryckte oss bakåt i stolarna. ”Houston, Houston!!!”
Resten av färden är en enda dimma, men någon gång under denna färd bytte jag och Håkan plats i bilen. Hela kroppen var i uppror och tankarna flög på alla håll. När vi kom tillbaka stapplade jag ur bilen och kippade efter luft. Den var fruktansvärd! Den var underbar! Den kommer att bli mitt fall….. Benen skakade på mig och jag var halvvägs till hysteri. Jag som har kört det mesta i motorväg under många år, allt från Fred Flint-drivna skrothögar som barnen har cyklat om mig i, upp till värsta jänkeåket som går att uppbringa på PowerMeet. Detta var något som gick utöver allt annat jag har suttit bakom ratten på. Jag kommer att förlora mitt körkort på nolltid om turbodrömmen blir verklighet, och då kommer det att vara det minst värsta av det hela.
Räcker inte en vanlig PT för dig, rekommenderar jag en provtur i turbon när den kommer ut till bilhandlarna. Jag lovar, du kommer att undra om du kör för fort eller flyger för lågt. Tag med en fallskärm.
/En lätt skakad Hjulben *beep beep*
