Chrysler PT Cruiser.
Den lille rackaren bara smög på mig, låg i bakhåll och överföll mig när jag minst anade det. Första gången jag blev medveten om att bilen fanns var när ett exemplar dök upp på Power Big Meet i Västerås sommaren 2002. Både jag och hustrun hajade till när denna lilla runda goding dök upp bland alla pilsnerpråmar och trailderdrottningar. Gosh, en ny fräsch bil bland alla gamla jänkare! Det var inte ens den berömda katten bland hermelinerna, den gled fram som den stöddiga pippin i reklamen för ”Famous Grouse” och stack ut.
En dryg månad senare själv var jag ägare till en silverfärgad Limited till min egna lätta förvåning. En helt ny värld öppnade sig för mig. En lyxig värld fylld av allsköns stylingprylar och trimningar. Plånboken tog ett par lätta skutt och seglade upp bland drömmolnen.
Nyårsaftonen 02/03 hände något märkligt. En idé i form av en svensk PT-klubb tog form. Nog måste det finnas fler original i detta avlånga land som brinner för bilmodellen? ”Ja, jag startar en KLUBB för PT Cruiser!!!”. Hjärnan kokade av funderingar den kvällen, lätt marinerade av nyårsbubblet. Jag gjorde mitt bästa den nyårskvällen för att tjôta hål i huvudet på min hustru som drogs med i grundandet av klubben och hon har varit en stor hjälp och ett starkt stöd för klubbens födelse och fortlevande.
Strax därefter stiftade vi bekantskap med flera av hörnpelarna i klubben och en stark sammanhållning för klubben växte fram trots det geografiska avståndet. Hur ska man annars tolka ordet ”sammanhållning” när vår käre kassör i Trollhättan pangade sin sidoruta sommaren därpå, vår rabattansvarige i Huskvarna fixade fram en ny ruta och ordföranden bistod med en hemleverans av den med en resa från Öland via Huskvarna? Genom hårt arbete från alla styrelsemedlemmar har vi fått vår klubb att växa, och vi hade aldrig orkat arbeta så hårt för klubben om det inte hade varit för den starka uppslutning vi får av er, kära medlemmar.
Vi har haft många lyckade träffar runtom i landet. Uppslutningen har varit fantastisk och många kvällar har blivit sena på grund av allt snack som aldrig slutar. En av de roligaste och mest originella träffar vi har haft var i augusti 2007 i Malmö när vi hade ett gäng glada tyskar med på träffen. Nu är det många som läser detta och ler samtidigt! Ni var ju med, eller hur?
Många höjdpunkter har slagit följe med klubbens historia. Vem kan glömma att vi samlade hela 50 bilar till vår första (och största någonsin) riksträff på Elmia under påsken 2003 efter att klubben bara funnits i drygt 3 månader! Eller när vi kammade hem klubbpriset på Wheels & Wings i Varberg 2004? Det föregick av att 3 medlemmar, varav jag var en, körde fram till bedömningen och alla 3 bilarna körde upp på rampen samtidigt. Kommentatorn var lyrisk över bilens former och han kallade den ”så gullig att man vill ta med den i sängen”. Sen blev det en tripp till upp på rampen för att hämta klubbpriset. Jublet var stort bland församlade klubbmedlemmar när vi kom tillbaka till vår utställningsyta.
Vi har gjort många roliga och nyttiga bekantskaper genom klubben. Många hade man aldrig lärt känna om det inte hade varit för det gemensamma intresset för PT. Nu har man vänner över hela landet!
Internet har varit rena guldgruvan för en stylingintresserad, och det har ju inte direkt varit ont om stylingdelar till en PT. Om bara inte plånboken hade sagt stopp! Jag monterade blå neonljus under min silverfärgade Limited och lade även neonljus i hjulhusen fram på den. Ack, så läckert det var!!! Men vilket MECK det var att rigga upp. Den dagen önskade jag i alla fall att jag inte hade slarvat ihop kablarna. Man ska inte lägga två fingrar i kors, detsamma gäller kablar. Det var en rejäl kyss jag fick av PT:n.
Bilen har haft svårt för att etablera sig i jänkekretsar men det har ju sina randiga skäl. Ändå är det något med bilens utseende och former som gör det svårt att slita blicken från den. Den grymma grillen, de härligt runda formerna, den något uppkäftiga bakdelen…
Vi försökte komma in på utställningsområdet med den på Power Big Meet 2003 och jag blev skogstokig när en funktionär vägrade släppa in oss för att det var bara amerikanska bilar som släpptes in. ”Men gå fram och läs vad som står på grillen då!!!” tokvrålade jag. Men vi kom in, och jag blev än mer ilsk när jag såg att de hade släppt in flera Voyagers på området. Vilken bil har mest koppling till jänkebilar? Va? Va? Va???
Jag älskade min lilla silverfärgade PT, men den var lite för klen under huven för min smak. Efter ett tag var det dags att uppgradera sig, så jag skaffade mig en blå GT. Det blev många lakritsar lagda med den, framförallt på Lunda flygfält sommaren 2006.
Tyvärr kostade den bilen mer än vad den smakade på grund av många faktorer, och den blev sig inte lik igen efter att jag hade blivit påkörd bakifrån.
Till slut bytte jag in den mot en Passat. Det kändes inte kul att göra det, men tidpunkten var illa vald för att fortsätta att äga en PT, särskilt när den skulle husera två vuxna och två små barn. Men bilen har alltid legat mig varmt om hjärtat och den kommer alltid att förbli speciell för mig. På sätt och vis har jag inte övergett PT:n. Jag har en radiobil som är en silverfärgad PT och ungarna är alltid lika glada varje gång jag plockar fram den och kör så det ryker genom huset. Då far alltid en djup suck av längtan genom mig efter att få agera samma körsätt med en riktig PT.
Man kan ta PT:n från stollen, men stollen slutar aldrig att älska PT.
Ett varmt tack till alla er kära medlemmar som har engagerat er i klubben, som har gett oss idéer och feedback, som troget har dykt upp på träff efter träff runtom i landet. Jag hoppas ni låter klubben leva vidare i samma härliga PT-anda. Jag har nu lämnat klubben både som ordförande och medlem och önskar Håkan Danielsson lycka till som ordförande i klubben.
God Jul och Gott Nytt År till er ALLA.
Rickard Plato
f.d. ordförande och grundare av PTCCS
Jenny Plato
f.d. sekreterare och grundare av PTCCS
